Fick en kommentar. Denna gång om nåt helt annat.

Att det typ kändes som att umgås att läsa en kompis blogg. Och ja, jag håller med. Det gör det faktiskt. Minns ett inlägg jag läste där kommentatorn beskrivit väggarna i ett rum som kräkgula. Såg allt framför mej av den lilla beskrivningen, kändes som att jag satt där med dom!

Men för mej är ju en blogg just ett sätt att hänga med i de kompisars vardag jag inte kan närvara i, inte jämt iallafall.

Sen finns det ju såklart de man läser bara för att få sig ett gott skratt också. Eller se coola saker.

Iallafall vill jag bara säga att du också är en superbra kompis,

I really miss you!!  

till mitt förra inlägg av Lintsu som jag gärna vill kommentera tillbaks på.

Det är svårt att börja äta igen eftersom de är sjuka, eftersom de ser sig själva som size XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXL och tror att alla tycker de är superfeta. Sen när de väl insett att de är sjuka har det förmodligen gått ganska lång tid och då är det svårt att äta, om de ens vill äta.. man kan bara inte kasta i sig ett bigmacmål för kroppen klarar inte av det.

Tror inte du riktigt förstod hur jag tänkte i mitt förra inlägg.

Min "beundran" var väl det att jag själv aldrig skulle kunna sluta äta hur mycket jag än ville. Jag skulle svälta ihjäl. Efter en halv dag. Oavsett hur många proAna bloggar och sidor jag läste, oavsett hur många jag tävlade mot och oavsett hur mycket jag kunde vinna skulle jag inte kunna sluta äta. Har ingen sån gen.

Och bara för att jag skrev "give me a piece of bulimi please" vill jag inte ha det. Jag var ironisk.

Halkade nyss in på en sk proAna blogg.. vet inte vad jag ska tycka..

Självklart tycker jag ju att det är onormalt att hålla på som de gör, att de är sjuka osv men samtidigt må jag säga att jag beundrar deras viljestyrka på nåt sätt.. tänk om en annan hade en tiondel av deras karaktär, vad mycket man skulle klara av att göra!

Börjar faktiskt bli dags att ta itu med sig själv, det är ju snart beach 2010!! Samtidigt har min motivation aldrig varit sämre...suck. Give me a piece of bulimi please...